Det börjar bli ganska många år sedan jag först besökte Laxsjöån.
Det var på vintern och jag blev tagen av de många strömstararna
som fanns där. Jag och min kompis letade efter de bästa  platserna att
fota från. Man fick hänga ut över ån, ligga i snö och på is för att hitta
de rätta fotovinklarna.
Det här var en åsträcka som, trots att den var, och är, reglerad omedelbart
fångade intresset för en fågelintresserad yngling. Rinnande, öppet vatten
är alltid intressant och spännande. Inte bara för fåglar utan för hela
landskapet. De arkeologiska fynden med fångstgropar som hittats runt i närheten
bekräftar att inte bara nutidsmänniskan dragits till området.
Här finns en tillvaro som nutidsmänniskan kan ta tillvara, låta sig
försvinna i. Lägg dig på rygg lyssna till åns brus, granarnas sus och låt tiden försvinna.
Jag lovar att det ger dig tusenfalt tillbaka!